Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Blanche som vitter författare. Studie af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en tanke på hvad som skall hända, då garfvaren, som så
oväntadt och lysande debuterat på tiljan, nyktrat till efter
sitt konstnärsrus. Stämningen hålles uppe till sista
ögonblicket och Öländers inträde — med den bekanta repliken:
»jag var alldeles frisk när jag lade mej . . . men när jag
vakna, så var jag sängliggande» — ett litet mästerdrag.
Ölanders plats i stycket och hans nödvändighet som
motsats till Sjövall är uppenbar.[1]
Den flödande humorn i dessa farser är outtömlig.
Det betydde onekligen föga hvarifrån intrigen var hemtad,
så som den här behandlades. Figurerna blefvo hans
egendom, de äro omstöpta efter svenska modeller, och de stå
ännu i dag med all rätt för August Blanches räkning.
Att leken slutar lyckligt och väl med att de älskande
få hvarandra faller af sig själft, när det är fråga om ett
lustspel från 40-talet. I Blanches dikter få de älskande
snart sagdt alltid hvarandra.
Och redan i »Positivhataren» är det en fattig ung
man, som får den rika flickan till skänks. Manlig dygd får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
