Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Villan. En historia från världsutställningen 1889 af G. Renholm. Med en afbildning af svenska villan på världsutställningen samt 2 teckningar af Axel Sjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lighet. Men hvarför då i all världen skicka bort henne,
låta henne studera musik i Paris och samtidigt där hålla
henne så godt som gömd, fantisera om en konstnärsframtid
(Richard måste skratta när lian tänkte på sin ultraprosaiska
pappas funderingar derom och påhittet med Linda-namnet),
men framför allt utkastandet med gladt mod af så
förskräckligt mycket pengar? — »Det står aldrig rätt till!»
blef resultatet af hans betraktelser.
Emellertid var frukosten slut och kaffet drucket.
Klockan var tolf och gäster i mängd började anlända. —
»Jag har ännu mer än två timmar på mig till mina
musikföredrag,» sade Märtha och reste sig, men Richard såg
henne då helsa på någon med ett visst tvång och på
samma gång rodna. Han vände sig om för att se hvem
det var och upptäckte den samma svenske herrn, som på
morgonen gått in i Villan och som nu höll på att slå sig
ner vid bordet bakom.
»Hvarför rodnar du, Märtha?»
»Det vet jag inte själf en gång,» svarade hon
oskyldigt. »Det är nu tredje gången jag möter den där herrn
i dag, och jag tycker det besvärar mig att han helsar när
jag inte känner honom. Men det vore väl ohöfligt att
inte helsa tillbaka. . . Jag undrar just hvem han är,»
tilläde hon.
»Vill du, att jag går fram och presenterar mig? När
landsmän råkas så här utomlands ...»
»Nej, för all del, det skulle vara påfluget. Och för
resten, hvad ha vi med honom att göra? Farbrors förbud
se’n . . . Nej, kom nu så gå vi.»
De gjorde så också, och den andre såg ut som om
han haft god lust att följa efter, men äfven han återhölls
förmodligen af tanken att det skulle förefalla påfluget och
stannade därför där han var. Äfven Märtha och Richard
skildes åt rätt snart. Han skulle nödvändigt bort och se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
