Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Edvard Fredin, af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen och utbildad genom den närmare bekantskapen med
flera af utlandets stora skalder, hvilkas dikter han under
årens lopp återgaf i mönstergilla efterbildningar, hvilka
långt förr än hans originaldikter väckte uppmärksamheten
på hans poetiska begåfning.
Edvard Fredin tillhörde med lif och själ det unga
för-fattareslägte, som i början af åttiotalet bröt fram med buller
och larm, störtade ner de gamla gudabilderna och ville
resa upp nya, hvilka de likväl ännu icke hade hunnit få
färdiga. Han var revolutionär, så att det blixtrade om
honom; — men det var barnet, som ville göra revolution
och som inte så noga hade gjort klart för sig, hvad det
var han ville omstörta. Det var härliga, uppeldande, stolta
drömmar, som i de dagame af oro och jäsning uppfylde
hans unga själ, och ändå var han icke så närsynt, när det
gälde de gamla vännerna, att han icke gärna kom och
ville inviga dem i sina ljushägrande framtidsplaner.
Han drömde då 0111 att få blifva en folkets korade
skald, en frihetens blödande martyr, och jag mins så väl,
när hans öfversättning af Ingersolls »Fria tankar» hade
kommit ut i bokhandeln, hur han en dag med strålande
blickar kom emot mig midt öfver gatan och stack sin arm
under min, i det han med den mest förhoppningsfulla ton
i världen yttrade:
»Få nu se, 0111 jag inte skall kunna få mig ett
tryck-frihetsåtal på halsen !»
Och det redan då tärda ansigtet formligen sken af
hänförelse, och han hoppades så säkert, att han skulle få
bli martyr för sin tro; men Strindbergsovädret hade redan
lagt sig, och det blef intet martyrskap utaf, något som jag
är öfvertygad om grämde honom bittert. Det var nu han
försökte att som föreläsare göra en turné neråt landsorten;
en turné, som slutade med att han för ett par år blef
bofast vid vestkusten, där han dels i Göteborg, dels i
Uddevalla sysslade med publicistisk verksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
