Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »På afstånd.» Skizz af Mathilda Roos. Med 2 teckningar af Ottilia Adelborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bägge yttrade de sig med motvilja om äktenskapet —
ehuru af olika skäl, — och bägge betraktade de slutligen
med en viss skygg nyfikenhet de många barnen en trappa
ner och den underbara kvinna, som icke allenast födt dem
till världen, utan äfven förstod att styra dem och hålla
dem hela och rena.
»Hvilket besvär det skall vara att få dem tysta, när
fadern sofver middag,» tänkte revisorn ibland, då han om
eftermiddagarne lade sig på sin soffa, svepte pläden
omkring benen och ordnade sig till en grundlig siesta. »Eller
kanske de icke äro tysta?» tilläde han förskräckt, och
förmånen af att vara ogift framstod ännu bjärtare för honom.
»Så många par strumpor hon skall ha att stoppa,»
brukade fröken tänka, då hon omsorgsfullt lagade och
därefter lade in sin tvätt.
Och i hennes fantasi uppradades stora högar af
strumpor, det ena paret mindre och näpnare än det andra, och
bakom dem såg hon en mängd små fötter, hvita, mjuka,
med rosenröda hälar, som sprattlade och trippade . . . Nej,
det måtte vara förfärligt att ha så många små fötter att
hålla med strumpor och kängor . . .
Under årens lopp hade hon och revisorn kommit i
umgänge med familjen en trappa ner. Den sista vintern
hade de ett par gånger varit bjudna dit på supé, men då
lågo redan de mindre barnen, och endast de äldsta, ett par
flickor på fjorton och femton år, voro inne och serverade
té, och på dem hade till och med revisorn ingenting att
anmärka.
»Kors, 0111 barn genast vore så där folklika, ginge
det väl an,» hviskade han åt fröken Lilly, då den äldsta
af döttrarna bjudit honom té och kakor, »men det är det
där a-b-c-d’et därinne, som är så betänkligt. Jag riktigt
lyckönskar den stackars modern att få vara i fred därför
en stund.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
