Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »På afstånd.» Skizz af Mathilda Roos. Med 2 teckningar af Ottilia Adelborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fara hem, var Lissa dem följaktig och lyckliggjorde fröken
Lilly med att hålla henne i hand, och det sista de sågo
och hörde, sedan båten lagt ut, var den lillas ifriga
vift-ningar med näsduken och gälla afskedsrop: »adjö, farbror,
adjö, tant! ...»
Det var en mild, vacker sommarafton, hvarför
revisorn och fröken Lilly, trots den förstnämndes förskräckelse
för »kvällsfukt», togo plats uppe på däck. Revisorn var
ovanligt munter och talför och utbredde sig i långa loftal
öfver hofrättsrådinnan, som han upprepade gånger kallade
»ett utmärkt fruntimmer, ett alldeles utmärkt fruntimmer».
Men fröken Lilly var tyst och sluten; hon nickade
tank-spridt till svar på revisorrts utgjutelser, under det hennes
ögon drömmande stirrade ut i rymden.
»Hur är det, min nådiga?» frågade slutligen revisorn,
stött öfver hennes fåordighet. »Ni ser — sans comparaison
för öfrigt — ut som gossen, som sålt smöret och tappat
pengarne ?»
Fröken Lilly vaknade ur sina drömmar.
»Ack ja,» suckade hon, vemodigt leende, »nog har
jag sålt smöret alltid, för länge sedan, och tappat pengarne
med. Men säg mig,» fortfor hon lifligare, »tycker ni
inte att då man så här . . . kommer midt inne i familj elifvet
. . . och ser de ungas glädje . . . och barnens lekar och . . .
att man känner sig litet. . . litet. . . besynnerlig till mods?»
Revisorns sträfva ansikte med den spetsiga näsan och
de tunna läpparne växlade hastigt uttryck. Han blinkade
flere gånger och harklade sig, innan han svarade.
»Jo, naturligtvis . . . naturligtvis,» sade han slutligen
något brådskande, »men hvad vill ni? Det är saker, som
inte kunna hjälpas. Lifvet är nu en gång för alla sådant;
alla kunna inte gifta sig och lefva familjelif, då skulle det
bli ännu mer öfverbefolkning än det är.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
