Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vildmarkslif af Gustaf Schröder. Med 3 teckningar af Bruno Liljefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satsen, att Matts i denna sin förmodan hade rätt. Sedan
talades om, hvaråt björnen skulle taga sin kosa, i fall
han undkom oss, och Matts var säker på, att det åter
skulle bära af mot norr eller till den trakt, där jag hade
mina arbetare, och slutade med att föreslå mig köpa
björnen af honom. Han var villig att afstå ringen mot 25
riksdaler och skottpenningarna, om jag eller vi lyckades
fälla björnen. Åhja på den affären kunde jag nog gå in,
också telegraferade Isak med sina ögon flitigt, att jag skulle
antaga anbudet, hvarpå handslogs, och jag utbetalade summan.
Björnen var nu min. I ackordet ingick Matts’ och
Norins skyldighet att bistå oss under följande dags jakt,
och så var kaffet färdigt och sinnesstämningen den bästa.
Båda parterna ansågo sig ha gjort en god affär. Det var
nu tid att söka hvilan, och med hjälp af våra pelsar fingo
vi både varma och goda bäddar på den efter hela stugans
långvägg löpande britsen. Matts uppreste några väldiga
torrvedskubbar i spiseln, därpå intogos och bespisades
hundarna, och snart låg hela vårt lilla sällskap försänkt i en
stärkande sömn.
Vid tretiden på morgonen väcktes jag af Norskens
stampningar och knuffade på Isak, hvilken gick att se om
honom, och sedan detta var gjordt, inlade han mera ved i
spiseln och kröp så ned och snarkade snart igen. För
mig gick det ej vidare att sofva: tankarna vände sig om
vår förestående jakt. Skulle vi lyckas? Det var frågan.
Vid skärskådande af mina kamraters duglighet som jägare
skulle jag velat ha det annorlunda. Norin var utan allt
tvifvel ortens bäste och erfarnaste elgjägare, och jag har
all anledning tro, att det antal elgar han under en lång
följd af år skjutit var stort; men ryktet förmälde, att han
ej gärna befattade sig med björnjakt, utan tvärt om hade
mycken respekt för björnen och gärna undvek honom.
Vi hade aldrig jagat tillhopa förr, så att jag ej hade någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
