Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Magnus Huss. Teckning af C. J. Rossander. Med porträtt af Huss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lönande och med hög införseltull »skyddade» handteringen.
Presterskapet förbjöds visserligen efter någon tid, vid
ämbetets förlust, att bedrifva bränvinsbränning, men detta
vållade ingen minskning däri. Under Karl XI:s
förmyndareregering ökades statens inkomster men äfven supandet, så
att han själf, fastän något sent, försökte hejda detsamma.
Den, som, sålunda med framgång, allvarligt uttalade sig
mot bränvinssupandet och redan då påvisade dess skadliga
följder var den tidens förnämste läkare Hjärne. Det bör
erkännas att presterskapet nu kommit på andra tankar och äfven
hjälpte till med de förbud, som utfärdades först mot
bränning af råg, sedermera af Karl XII af all säd. Men efter
Karl XII:s död kom allt i den gamla ordningen igen.
Lagstiftningen var redan nu blifven olycklig, ty
hemmans-egare fingo betala sin skatt, antingen de brände eller ej,
hvilket naturligtvis medförde ett hejdlöst brännande. Oaktadt
den store mössechefen Arvid Horn visst icke gynnade
bränningen, var det detta parti, som under frihetstiden
befordrade, genom de mest förvrängda lagstiftningsåtgärder,
bränning och superi. Hattarnes tillträde till makten 1738
medförde en öfvergående förbättring, men i synnerhet
allmogens intresse af bränneribränningen var alltför stort och
städernas inkomst däraf allt för frestande. Inrättandet af
kronbrännerier föreslogs 1750, men strandade på allmogens
motstånd. Åter var det den tidens största vetenskapliga
celebritet, Linné, som uppträdde mot supandet, och han
gjorde det outtröttligt, men det dröjde till Gustaf III:s
revolution, innan någon bättring inträdde. Gustaf förbjöd
all bränvinsbränning. Det är bekant huru litet i flera
hänseenden hans följande regering höll, hvad början lofvat,
och detta blef i all synnerhet förhållandet med bränvinet.
När han innan kort fann sig behöfva penningar inrättade
han, som bekant, kronbrännerierna, och när dessa icke
gåfvo så mycken inkomst, som han väntat, sökte han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
