- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1891 /
194

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fisketur. Skizz af Anna Wahlenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till höger, och fastän de både kunde se och höra
Norrlöts-gubben, som stod på vedbacken och högg ved, brydde de sig
inte ett tecken om honom utan gingo djupare in bland buskarna.

Efter en kvart kommo de ner till sjön igen med
belåtna ansikten, men med snarare mindre förning än förut,
ty alla de små kanter och bulor, som bildats på deras
rockar af de påstoppade paketen, voro försvunna, och dessa
klädesplagg sutto bättre efter deras figurer, än de gjort
på de senaste två timmarna.

Rodden mellan stranden och klippan gick åter med
rask fart, och grosshandlarn blef ordentligt afhemtad. Han
hade haft mycket ledsamt, inte fått ett enda napp, suttit
fasligt illa och var vid ett uselt humör. Men då han fick
höra, att expeditionen misslyckats och att sönerna icke
kunnat träffa Norrlötsgubben blef han ursinnig.

De skulle hem på stund, ställa Andersson till rätta
och skicka honom dit pepparn växte.

Grosshandlarn var så ifrig att sätta i verket sin
rättvisa och välförtjänta hämnd, att han själf tog en åra och
rodde så det forsade om båten. Då de. hunnit några
alnar framåt inträffade emellertid någonting egendomligt.
Sven Nils kom händelsevis att lyfta på den gamla
tennskopan i fören, och där — o öde — just därunder lågo
alla maskarna väl inpackade i en ny burk.

Man diskuterade länge hur det kunde vara möjligt
att man icke förr kommit att lyfta på denna skopa och
göra detta fynd. Men hur det nu kom sig, så voro
maskarna där. Anderssons ära var räddad. Grosshandlar
Malms panna klarnade. Metspöna kommo ut, och fisk
kom in i båten.

Sedan grosshandlarn krokat af tre mörtar och två
feta abborrar, blef han mildt stämd mot hela världen.

»Nu ä’ ni väl hungriga som vargar, era matgudar,»
sade han fryntligt till sina söner.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1891/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free