Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Abraham Bohlin, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Abraham Bohlin.
»Mjuka tjänare, herr magister, titulus står på min
promemoria, men jag har ej ännu hunnit upp på Kongl.
Biblioteket, jag kom i går från Örebro. Herrarne må väl
bra däruppe fast Cavallius kommit till teatern, ha, ha, ha . . .
och fastän Rydqvist gift sig på gamla dar . . . Apropos,
nu bör hans plats vid fönstret vara ledig. . . han intog
dagligen sin middag här på Skomakarkällaren och blef
alltid ond om någon satt vid »hans» bord... ha, ha ha,
alltför löjligt, men han var grufligt snarsticken, det visade
han redan i »Heimdall», som i alla fall var en väl skött
tidning ... Ja, vi slå oss väl ner tillsamman . . . Kypare,
får man sitta vid det här bordet... Ja, se man kan ju
inte veta om Rydqvist verkligen har afstått, ha, ha, ha . ..»
Och så satte vi oss. En ovanligt högrest herre steg
i detsamma upp från ett bord längre in i rummet, gick
förbi oss med bullrande steg och tycktes ej märka Bohlins
helsning.
»Äro inte herrarne gamla bekanta?» sporde jag.
»Jo visst känner jag Hvalfisken och han mig, alltifrån
början af 30-talet, då jag stod i en bokhandel, där han ofta kom
in och docerade, för mig ensam, när han inte hade andra
att undervisa. Senare, t. ex. under 1840 års riksdag träffades
vi ganska ofta. Jag glömmer aldrig när vi sutto tillsammans
en eftermiddag på Winters konditori vid Riddarhustorget,
där Bährs »Tavern» nu är, och Geijer kom in och slog
sig ned bredvid honom. Geijer var medlem af
konstitutionsutskottet, Argus-Johansson hade sökt sekreterareplatsen,
Karl Kullberg notarieplatsen i utskottet, och om dennes
förtjänster för platsen utbredde sig Argus med ovanlig
frikostighet på beröm. »Ja så,» inföll Geijer, »jag känner
honom alls icke och vet ingenting annat om honom än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
