Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hobergsgubben och de tio tjänsteandarna. En gotländsk sägen, berättad af Algot Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.
I vintermorgonen, mörk och kall,
hvirflar röken från Fridarfvegrunden.
Gårdvaren gifver ett glädtigt skall,
där vid kojan han rycker, bunden.
Kräken rårna åt foder och ans,
fålarne villigt ur spiltorna springa,
och för kälkarna gå de i dans,
medan bjällrorna muntert klinga.
Ved skall hem till den stundande jul —
skogen ligger från gården vida.
Skall den i afton ligga i skjul,
få ej drängarna längre bida.
Matsäcksskrinet och pluntan också
för att kylan ur kroppen ruska;
vadmalsrocken och hanklarne på —
och så bort genom drifvorna kuska.
inne i stugan på spiselhäll
sprakar den flammande ekvedsbråten.
Gammal-Brita med röst så gäll
gnolar gladelig morgonlåten.
Stina hon sopar så dammet yr,
sjasar kisse, som ligger och blundar.
Allt är glädje och stök och bestyr
nu, när den stora helgen stundar.
Blott ung Elsa är mulen och tvär,
snäser förtretad båd’ Brita och Lisa.
Intet ungmor till nöjes är,
och hon förstår det så grannt att visa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
