Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I dagstungan. En bild från arbetarevärlden af Mathilda Roos. Med 3 teckningar af E. Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mössa, som hängde på en spik nere vid dörren, och
beredde sig att gå ned till gasverket.
Han tycktes känna en viss lindring efter detta utbrott.
Det var alltid den vanliga gången då han hade sina anfall
af amerikalängtan: först en längre eller kortare tids grubbel,
O O O ’
dåligt lynne och sömnlöshet, så ett häftigt utbrott af
för-tviflan och anklagelser mot hustrun, som hindrat honom
att fara.
I fem år hade han, lindrigare och våldsammare,
plågats af denna okufliga längtan att få lämna fosterlandet
och söka sin lycka på andra sidan Atlanten. Det hade
blifvit nästan som en sjukdom hos honom, en smygfeber,
som ibland långa tider tycktes öfvervunnen, men så, utan
någon yttre anledning, framträdde igen med kraftigare och
svårare symptom. Tidtals kunde han gå likt en
häng-sjuk drömmare, som hvarken åt eller sof eller svarade då
nian talade till honom. Och allt hvad Marta gjorde för
att uppmuntra honom, hur ordentligt hon höll hemmet
och barnen, hur god mat hon lagade, ingenting hjälpte,
det var omöjligt att draga honom bort från denna fixa
idé, kring hvilken alla hans tankar och känslor kretsade.
Det värsta var, att så väl Marta som hennes man i
djupet af sin själ voro fast beslutna att ej gifva vika för
hvarandra. Marta var nu en fyratioårs kvinna, som hela
sitt lif släpat och trälat och som genpm en utomordentlig
flit och ordning lyckats hålla, hemmet trefligt och, för
deras förhållanden, fint och vackert — skulle hon nu, då
hennes ögon började bli klena och ryggen böjd, rifva upp
det lilla hemmet och med sina tre halfvuxna flickor bege
sig öfver till ett främmande land, där de kanske skulle
förgås i elände?
Marta ransakade sitt hjärta, läste sin bibel, frågade
Gud, men hon fick icke något annat svar än det hon
Svea 1893. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
