Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I dagstungan. En bild från arbetarevärlden af Mathilda Roos. Med 3 teckningar af E. Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här,» och han plockade på täcket och höll upp sina tomma
händer mot Marta, »du ser själf, som inte velat tro på’et,
hvad jag förtjänat bara på en endaste dag! Jag vet rakt
inte hvad jag skall göra me’t. Tycker du inte jag skulle
bygga mig ett hus och göra Brinken lång i synen, den
rackarn, som alltid klämde åt så efter hyran ... Ett tusen
dollars på en enda dag, d’ä’ inte småsmulor det. . . d’ä’
annat än hemma, där man fick knoga en hel vecka för att
få ihop en enda tjugufemöring . . . Ett så’nt elände . . . och
de’ vill di att en hederlig arbetare ska’ vara nöjd med ...»
Ibland, då febern var mycket våldsam, och värken i
hufvudet kom honom att högt jämra sig, hade han
hallucinationer från ugnarna nere i gasverket, och då kunde
han skrika så att det hördes genom hela huset.
»Undan med er!» ropade han och fäktade med
armarna; »undan, ser ni inte att kolen ska’ in? Hvarför
ska’ ni hindra mig, det duger inte, vet jag, ugnen
för-därfvas rakt af hettan, om den inte eldas . . . Hva’ ä’ de’
för dumheter de’ här? D’ä’ ju rakt så de smälter
alltsammans ... de’ sjuder och de’ bränner, så de’ knakar i
i muren . . . ja, de’ här får gasmästarn svara för. . . d’ä’
alldeles på tok . . . hvar attan ä’ kolen?...»
Och svetten pärlar utför hans panna alldeles som då
han står framför ugnarna där nere, och ögonen lysa af
feberfantasier, ända tills han utmattad faller ned och sluter
ögonen, för att en stund därefter vakna och på nytt börja
samma kretsgång af tankar och fantasier . . .
Marta vakade öfver honom natt och dag. Under tre
veckors tid kom inte en blund i hennes ögon, och då
han skulle flyttas från sängen till soffan, var det hon som
själf bar honom på sina armar utan någon hjälp. Men
hon var många gånger nära att svikta; benen veko sig
under henne, och då hon lagt ned Åman, stod hon en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
