Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I dagstungan. En bild från arbetarevärlden af Mathilda Roos. Med 3 teckningar af E. Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lång stund med krökta, darrande knän, och cjet var henne
ibland nästan omöjligt att räta upp sig igen.
Om Aman ej af naturen haft en så stark kropp,
skulle han ej ha gått igenom sjukdomen, men nu
besegrade han den slutligen, så att han efter sex veckors
förlopp fick lämna bädden och sitta uppe en stund. Han
såg ut som ett benrangel då han först kom upp, och han
hade knappast krafter att släpa sig mellan sängen och
soffan. Men han repade sig märkvärdigt fort; efter åtta
dagar fick han gå ut, och efter ytterligare åtta dagar var
han nere i sitt arbete igen. Läkaren hade visserligen ej
gifvit honom tillstånd därtill, men så snart han kände att
det var honom en möjlighet att arbeta, begaf han sig,
trots Martas böner och föreställningar, ned till gasverket.
Blek och tungbröstad kom han en morgon och ställde sig
som vanligt framför retorten; ett par gånger svimmade
han och måste afbryta arbetet, och under den första tiden
var det honom svårt att hålla ut, men efter hand blef
han allt starkare, och inom en månads förlopp gick hans
arbete på vanligt sätt.
Det var en svår vinter som nu kom. Visserligen
hade Åman under den tid, då till följd af sjukdomen de
ordinarie inkomsterna försvunno, fått hjälp ur en sjukkassa,
men Marta hade likväl blifvit tvungen att pantsätta flera
saker. Och Marta hade ingen ro så länge de där
pant-lånebevisen lågo i hennes byrålåda. Hon såg dem
oupphörligt framför sig, hon drömde om dem på natten; de
små fyrkantiga lapparna brände i hennes medvetande som
rostfläckar, hvilka hon måste ha bort. Endast en gång
förr, under en kall vinter då det varit ondt om arbete,
hade hon måst pantsätta några saker, och hon hade icke
då heller haft ro, förr än hon fått spara ihop så mycket,
att hon kunde lösa ut dem. Hon sträfvade och arbetade
äfven nu, satt uppe och sydde om nätterna och gick bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
