Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De fågelfrie. En berättelse af Selma Lagerlöf. Med 6 teckningar af Georg Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så hörde han med ens hvem det var, som talade i
stormen. ’ Gud Var det, den store hämnaren,
rättfärdighetens Gud. Han jagade honom för kamratens skull. Han
fordrade, att han skulle utlämna munkens mördare åt hans
hämnd.
Då började Tord tala midt i stormen. Han talade
om för denne Gud hvad han velat göra, men ej mäktat.
Han hade velat tala till Berg Rese och bedja honom
försona sig med Gud, men han hade varit för skygg.
Blygheten hade gjort honom stum. »Då jag fick veta, att
jorden styrdes af en rättfärdig Gud,» ropade han, »förstod
jag, att han var en förlorad man. Jag har legat och gråtit
öfver min vän i långa nätter. Jag visste, att Gud skulle
finna honom, hur han än dolde sig. Men jag mäktade
ej tala, ej lära honom att förstå. Jag blef ordlös inför
min högt älskade. Begär ej, att jag skall tala med honom,
begär ej, att hafvet skall resa sig i höjd med bergen.»
Han tystnade och i stormen tystnade den djupa
stämman, som varit Guds röst för honom. Det blef med
ens vindstilla och skarp sol och ett plaskande som af åror
och ett stilla rassel som af styfva vassblad. Dessa milda
ljud förde Unns bild fram för honom. — Den fredlöse
kan intet vinna, ej ägodelar, ej kvinnor, ej anseende bland
män. — Om han förrådde Berg, blefve han intagen under
lagens hägn. — Men Unn måste älska Berg efter hvad
han gjort för henne. Ur detta allt fanns ingen utväg.
Då stormen tög till, hörde han åter steg bakom sig,
och stundom ett andtrutet flämtande. Nu tordes han ej
se sig om, ty nu visste han, att han hade bakom sig den
hvite munken. Han kom från gillet i Berg Reses hus
nedstänkt af blod, med ett gapande yxhugg i pannan.
Och han hviskade: »Ange honom, förråd honom, rädda
hans själ. Lämna hans kropp åt bålet så att hans själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
