Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidnings-Kalle. Stockholms-skiss af Gustaf af Geijerstam. Med 5 teckningar af Jenny Nyström-Stoopendaal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upphäfde sedan några hvisslingar, som äro högst
obehagliga för människor, men som utöfva en underbar inverkan
på hundar, samt slängde därefter fram utefter trottoiren,
upprepande sitt vanliga:
»Söta, beskedliga herrn, köp en tidning! Det står om
sista mordet och bankskandalen.»
Att han så där midt på dagen högst sällan kunde få
sälja en tidning, det visste han mycket väl. Han
upprepade sin läxa endast med hänsyn till en poliskonstapel,
hvilken nyss kommit fram bakom ett gathörn, och sedan
han med en obesvärad uppsyn lyckligen passerat denna
hotande fara och i ensamheten roat sig med att räcka ut
tungan bakom hans rygg, knuffade han till en käring,
som bar på en korg, bad henne »gå på h—e och inte
på orätt trottoir», samt hvisslade därefter ännu en gång.
Hunden kunde naturligtvis inte begripa, att den, som
nyss klappat honom och velat narra honom att springa
efter en sten, så plötsligt tycktes vara okunnig om hans
existens. När hvisslingen kom, sprang han därför efter
Kalle samt nappade lekfullt i hans rockskört, hvareftcr denne
började springa så mycket han orkade, alldeles som om
han varit rädd för hunden. Emellertid uppmuntrade han
det lekfulla djuret genom att tilldela denne skämtsamma
daskar på nosen och ryck i öronen; men när de kommo
till en enslig plats, stannade Kalle plötsligt, tog upp en
sockerbit, som han bjöd hunden, och undersökte
halsbandet med kännaremin.
Därpå tog han upp en tång ur fickan, knep ett
säkert tag om det fina hänglåset, som vanligen genast sprang
sönder, smekte under tiden hunden, för att han skulle stå
stilla, aftog halsbandet och stoppade det slutligen med en
van rörelse i rockfickan.
Hunden stod då med hängande öron och bedröflig
min, som om han anat, att ej allt var, som det skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
