Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvetskval. Skiss af Anna Wahlenberg. Med en teckning af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Akta dig, du,» sade han.
»Akta mig! För hvad?»
»Hon är kär i dig. Det kan jag slå vad om. Hvarför
skulle hon annars ha gifvit dig näsduken?»
Såå, han hade sett det, fastän han och systern hade
gått så långt förut. Kandidaten mumlade något om
dumheter, lappri och folks prat, gick in till sig och slog igen
dörren. Men under det han klädde af sig, började han
fundera.
Skulle hon verkligen inbilla sig något? Flickor äro
förstås alltid så kvicka att tro sådant där, bara det sägs
några vackra fraser. Och hon var ju en sådan liten gås,
som allting gick i och som tog allting så förbannadt
allvarligt. *Rätt söt förstås, till och med mycket söt. Men
inte var det någonting för honom. Han skulle göra
karrier, bli en ryktbar läkare och ha en stilig fru, som
hade bra med pengar. Lilla Gerda, fattig, tafatt och
obetydlig, var då ingenting att tänka på, och gick hon och
byggde upp luftslott af ingenting, så fick hon skylla sig själf.
Men oaktadt han gjorde allt för att freda sitt samvete
och reducera näsdukshistorien till en bagatell, hade han
likväl svårt för att somna, och han lofvade sig att aldrig
mer leka med så där unga och oerfarna flickor, som taga
allting på allvar.
Följande morgon gick han med flit så sent ner, att
han skulle försumma den gemensamma frukosten, och då
han kom in i salen, såg han också till sin förnöjelse att
de andra redan ätit och lämnat rummet. Men när han
kom ut i förstugan, väntade honom en öfverraskning.
Vid fönstret strax invid trappan stod Gerda och läste i
en bok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
