Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvetskval. Skiss af Anna Wahlenberg. Med en teckning af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brukar folk någonsin ställa sig i en förstuga för att
njuta af lektyr, och hur kom det sig att hon var ensam,
hon, som annars alltid hängde Bertha Stenvall i kjolarna
och aldrig tog ett steg utan sällskap?
Det var så påtagligt arrangeradt, att vreden steg honom
åt hufvudet. Men han höll god min, hälsade artigt, då
han gick förbi, sade att han skulle servera pojkarna en
portion bildning och sprang uppför trappan till andra
våningen. Alltihop hade gått så hastigt, att hon icke hunnit
säga ett enda ord, fastän hon fällt ner boken och sett på
honom med ett par stora, menande och väntande ögon.
Således tog hon det verkligen allvarsamt! Men han
skulle nog akta sig. Det var bara att hålla sig undan,
och en och en half dag skulle väl lätt gå.
På hela förmiddagen syntes han inte till, och vid
middagsbordet var hans sätt visserligen muntert som
vanligt, men ändå en smula reserveradt. Han hade inte ett
enda förslag att göra för eftermiddagen och tänkte just
försvinna, då Stenvall frågade 0111 de skulle taga sig ett
parti krocket.
Det var nu inte godt att komma ifrån den saken,
och så följde han med ner på gårdsplanen. För öfrigt
hade han förhärdat sig betydligt under förmiddagen. Hvad
rörde det honom 0111 den lilla fröken gick och väntade
och funderade. Det var då ingenting att låtsa om.
Han var ogenerad som förut, men aktade sig noga
att lägga sitt klot så att det kunde ge anledning till något
närmande från fröken Dahl.
Bäst som han stod tämligen långt bort på banan,
kom emellertid ett klot susande rätt åt hans håll, och
efter kom lilla Gerda, tog fatt i det och lade upp det vid
bangränsen, alldeles där han stod. Då hon reste sig upp,
såg hon på honom och närmade sig litet.
»Kandidaten ...» sade hon, men tystnade och blef
röd som blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
