Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvetskval. Skiss af Anna Wahlenberg. Med en teckning af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strömberg talade om vädret och sommaren och
skörden, och utbredde sig så vidlyftigt han kunde öfver
dessa ämnen. Men det gick mycket trögt för henne att
deltaga i samtalet. Efter en stund teg hon alldeles, och
slutligen stannade hon och såg upp till honom med precis
samma blick och började med precis samma ord som i
går på gårdsplanen:
»Kandidaten ...»
Och så tystnade hon och rodnade precis som då.
»Ja,» sade han för att säga något.
»Vill ni inte vara så snäll och ge mig igen den där
näsduken,» sade hon helt tvärt.
Såå. Hon ville höra sig för på det viset. Det var
nu ingenting hellre han ville än ge henne igen den där
olycksaliga tyglappen, men det gick inte an att göra det
så där med detsamma. Det hade ju varit ren ohöflighet.
»Aldrig,» sade han.
Men då såg hon upp till honom med ett par ögon,
så ängsliga och bönfallande, som om hon bedt om sin
själs salighet.
»Jo, jo, jo! Ni får lof att ge mig den.»
»Jaså, det var vackert! Brukar ni alltid taga igen
era vänskapsbevis?» frågade han.
»Det får man lof att göra, när de ä’ så där dumma,»
sade hon.
»Hvarför var det här så dumt, då?»
Hon teg ett ögonblick.
»Därför att ni kunde tro något 0111 mig ...» sade hon.
»Hvad då?»
Han kunde inte hjälpa det. Han måste våga sig ut
på den tunna isen, fastän han kände hur den gungade.
»Att jag tyckte ...»
»Att ni tyckte?»
»Att jag tyckte bra 0111 er.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
