Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anne Charlotte Leffler, Duchessa di Cajanello. Af Ellen Key. Med porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
författarinnan hade vid första urvalet uteslutit de djärfvaste
novellerna. Hon hade äfven, när hon utgaf dessa, modifierat några
af de originellast tänkta, Ett bröllop och Aurore Bunge, som
i sin första, kortare och mer energiska form var fri från
den poetiske fyrvaktaren, hvilken nu skadar
verklighetsintrycket. Men i den mån, som diktarinnan, trots
modifikationerna, i den nya samlingen visat sig benägen att gå djupare
in i lifvet, blef den stora publiken sen att följa henne. Man
skriade på tendens inför den mest lidelsefritt objektiva
skildringen, I krig med samhället; på skandal inför den mest
geniala, Aurore Bunge. När sedan samma höst tredje delen
Ur lifvet utkom, veknade dock äfven de värsta vedersakare
inför den novell, som är ett af svenska humorns klassiska
mästerverk, den (i Svea först publicerade) skildringen af
hur Gusten får pastoratet.
Att tumma sitt vittra samvete låg ej för Anne
Charlotte Lefflers natur, och när det, som i ofvannämda fall,
skedde, var det af hänsyn till de af hennes närmaste, hvilka
förut betraktat hennes anonyma författarskap som ett
oskyldigt nöje, men, sedan hennes offentliga framträdande
småningom ådrog henne närgående kommentarier och
hänsynslösa anfall, började plågas och oroas af detsamma.
Sådana, af hänsyn framkallade eftergifter, verkade alltid hos
henne djupt missnöje med sig själf, på samma gång som hon
ytterst villigt ej blott mottog utan sökte kritik, och, när
hennes egen öfvertygelse gaf den granskande rätt, med
glädje underkastade sig omarbetningens möda.
Trots nyss antydda inflytanden var det med allt jämt
växande mod, allt mer vidgad synkrets, allt större insats
af sin personlighet, som A. Ch. Leffler kastade sig in i
litteraturens då framhållna uppgift, verklighetsskildringen. Och
samtidigt började hon närma sig den moderna
litteraturriktningens representanter. Men ehuru hon afgjordt delade
dessas idéer, blefvo aldrig partisynpunkter det afgörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
