Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Vallbo-tomten försvann af Mathilda Roos. Med 2 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svea 1895.
hönsen och sofvo med hufvudet under vingarnc, och
lill-kisse kom jamande och gned sig mot hans ben. Han
nickade och strök belåtet sitt skägg där han stod i
dörröppningen, genom hvilken månen kastade en smal
ljusstrimma öfver ladugårdsgolfvet.
Därefter gick han till grannens, Per-Niklas’ stuga, ställde
sig på tåspetsarne och tittade in genom rutan. Där inne
glödde kolen i spiseln, far låg och snarkade i den stora
sängen, men moran och döttrarna sutto ännu och spunno
vid det svaga skenet. En af dem sjöng sakta:
“Fullmånen glimmar i skyarne
Tyst de’ ä uti byarue —
Natten hon kommer förvisst.
Blif när oss, 0 Herre Krist’!“
Tomten smålog och
blåste på rutan.
»Hva’ var det?»
sporde moran, och såg
upp från spinnrocken;
»hörde I hur de’ lät ve’
fönstret?»
»Fäll va’ de’
tomten, som vill ha nåt å
äta,» svarade en af
flickorna, i det hon steg
upp, lade litet gröt på
ett fat och ställde ut det
på förstugubron.
»Gud signe den lille
mannen,» sade moran,
»de’ har nu allti varit så,
att när hösten kom å de’
begynte mörkna, gick
han omkring och såg
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
