Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Vallbo-tomten försvann af Mathilda Roos. Med 2 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stor och glänsande öfver fjällets spets och upplyste stigen,
med de gula höstlöfven och den lille rödhättade mannen
som tassade fram därpå.
Ett förnöjdt småleende glindrade i hans vänliga ögon,
och allt emellanåt nickade han och strök sig belåtet om
skägget. Han tänkte på Vallbo och hur väl allting var
bestäldt för bönderna där; hur säden bärgats utan regn,
så att ladorna stodo fulla ända upp till takåsen, hur mor
Sissels kor kalfvat och fått så mycket mjölk, att moran
aldrig haft så stort förråd af ost och smör i stugan, hur
Per-Niklas fått sälja sina föl, hur mor Dordis »purka» fått
nio grisar, som allesamman blifvit vid lif. Det lilla
gråskägget kände sig så hjärtans glad vid tanken på Vall
boböndernas välmåga; han ville dem så väl, ty han tyckte
att de voro goda och vänliga och tänkte till det bästa på
sådant här småfolk som han. Ty det fanns ju så många
som skrattade åt honom och hans släkte, många som
kallade den en tok, hvilken trodde på tomtar och älfvor
och vittjor och annat småting i skog och mark, många
som ej betänkte, att i det fördolda finnas underliga ting,
att där väfvas människolifvets öden, där växlas lycka i
olycka, glädje i sorg, rikedom i fattigdom. Men ingen
vet h varför det sker; det är små tiv g som drifva skytteln
i lifvets väf, småting som blanda ränning och inslag,
småting som göra väfven ljus eller mörk . . .
Medan den lille tomten gick där och tänkte på det
myckna underliga han såg i lifvet, och blickade upp mot
månen, som glänste fram mellan asparnes aflöfvade grenar,
märkte han ej ett försåt som låg på vägen, ett giller som
Vallbobönderna satt ut här för att fånga fåglarne, som
sprungo omkring i skogen. Han märkte ingenting förrän
en stor, tung stock plötsligen föll ned öfver hans ena fot
och fästnaglade honom vid marken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
