- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1895 /
85

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den okända. Berättelse af Thore Blanche. Med en vignett af D. Ljungdahl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

långsamt torka bort, mina passioner och lidelser skulle
slakna, innan de någonsin varit spända och jag skulle
dö, utan att någonsin ha vetat, hvad det ville säga att
ha lefvatl––––

Halft på gyckel, hälft som ett nödankare, utkastadt i
förtviflans stund, satte jag in min annons i tidningen, jag
invigde vår gamla trogna jungfru i hemligheten och planen
var färdig.

Ni kom. Från första ögonblicket kände jag, att Ni
var den rätte. Otåligt kastade jag bort de andra svaren,
som kommo mig att blygas med sina faddheter och
genomskinliga afsikter. Aldrig hade jag erfarit en sådan känsla, som
då jag höll Ert bref i min hand. Det sjöng och jublade
inom mig, jag rodnade och bleknade om hvartannat, och
jag visste icke, om jag skulle skratta eller brista i gråt.

Men jag måste vara försiktig. Det dugde icke att
anslå några vemodiga strängar — då kunde Ni ju tröttna
och draga Er tillbaka. Och jag var icke heller vemodig,
eller bitter, eller afundsjuk längre. Äfven jag hade min
hemlighet att bevara, äfven jag var kvinna!

Jag omgafs af en mans vördnadsfulla, ridderliga
hyllning. Jag fick blicka in i en fint bildad och ädel mans
hjärta, jag var den förtrogna, med hvilken han samtalade
och åt hvilken han anförtrodde sina känslor och åsikter,
och jag såg, hur hans bref blefvo allt mera varma och
eldiga. Han fann behag i mina bref och han trodde mig
vara skön.

Och jag — jag koketterade för honom. Jag var slug,
beräknande, raffinerad. Jag gjorde antydningar, afsedda
att väcka äfven andra känslor hos honom än den okände
vännens, och jag parfymerade mina bref.–––––––

Och nu, då allt detta är slut, då det sista kapitlet i
mitt lifs roman löper ut, hvarför meddelar jag Er detta?
Hade det icke varit bättre att ända in på sista sidan bibe-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1895/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free