Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den okända. Berättelse af Thore Blanche. Med en vignett af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hålla samma ogenomträngliga hemlighetsfullhet, som
utmärkt de föregående sidorna? Hade det icke varit godt
att veta, då nu natten så småningom sänker sig öfver mig,
att Ni allt framgent skulle minnas »Den okända» likt en
skön dröm, som Ni sett skymta förbi Er, men som Ni
icke förmått framkalla? Och hade jag icke haft en slags
rättighet därtill, då Ni icke behöft yppa något af Er
hemlighet, då Ni fortfarande står för mig såsom »Den okände» ?
Mitt samvete svarar nej. Jag har icke haft rätt att
göra det. Ni vet, att man påstår, att människan vid slutet
af sitt lif erfar ett oemotståndligt behof af att glänta på
dörren till sitt innersta lönrum. — Var lugn, jag är
visserligen icke stark, men jag ligger icke heller för döden,
ehuru jag känner att backen vid mitt tjugufemte år börjar
stupa väl brant nerför för att icke ganska snart ha nått
dalens botten. Det må för öfrigt dröja länge eller ej, jag
har i alla fall solen på ryggen, och jag känner redan
kyliga fläktar däi nerifrån stryka kring mitt ansikte.
Tack vare Er har jag lefvat och varit lycklig! Jag
behöfver icke längre sörja öfver mitt lifs brist på
innehåll. Det förefaller mig, som om hvarje människa skulle
behöfva åtminstone ett minne med sig på den sorgliga
färden, som så många måste anträda ensamma, och jag
har mitt.
Och sedan jag nu lefvat lifvet, återstå drömmarna,
milda, ljufva, lyckliga drömmar, som skola hjälpa mig att
med tålamod motstå de plågor, hvilka jag vet mig icke
kunna undgå. Era bref skola blifva en större lisa för mig
än läkarens alla bedöfningsmedel, på samma sätt som för
den troende katoliken en helgonrelik betyder mera än all
världens medikamenter. — —
Och nu, farväl, min okände vän och välgörare, Du,
till hvilken jag ur djupet af mitt hjärta hviskar ömma
namn, som min penna icke vågar skrifva ner på papperet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
