- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1895 /
171

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första positivet. Ett julminne af Gustaf Schröder. Med 2 teckningar af Einar Torsslow

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

röfvarromancr vi läst, men ingen trott på. Kanske fanns
någon sanning uti dem. Men nu var ej tid att tänka på
allvarsamma saker. »Nu tända vi granen,» och det var
gjordt i flygande fläng.

Köksdörren slogs upp, och in kommo alla till huset
hörande.. De voro ej många: Sara, änkan ocli hennes
fyraåriga pojke, Yrvädret (springflickan), och vår
mörk-hårige, allvarlige dräng, Halvar, en äkta dalbykarl. För
de två sistnämnda var julgranen en hittills icke skådad
företeelse. Också stodo omväxlande förvåning, beundran
och glädje att läsa i deras anleten.

På sydländingen, katoliken, gjorde granen ett
märkbart högtidligt intryck. Han syntes upprörd, och på
läpparnas rörelser syntes, att han för sig själf talade ord som
vi icke kunde tyda, men hvilkas betydelse vi dock anade.
Det blcf för en stund julstämning i vårt lilla sällskap.

Då hördes steg och ett doft sorl ute på gården.
Ingegerd (Yrvädret) tittade ut och sade: »Så fullt af folk!»

»Fråga hvad de vilja!»

»Ah,» sade hon och visade sina friska, bländhvita
tänder, »de har hört spelet och äro här för att få veta
hvad det var.»

Ah, det begrepo vi strax som kände våra grannars,
skogsbornas, nyfikenhet. Gardinerna drogos upp, och så
bådo vi vår italienare låta höra underverket, det första
positiv som ljudit i vår aflägsna dal.

Han stämde det först. Det var äfven för oss ett
okändt instrument och ljöd renare och vackrare än ett
klaver eller som ett äldre piano, långt bättre än de vanliga
positiven.

Det blcf med ens tyst ute på gården, och där stod
en förvånad och andäktigt lyssnande grupp af människor
i alla åldrar. Stycket som spelades var en allvarlig och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1895/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free