Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första positivet. Ett julminne af Gustaf Schröder. Med 2 teckningar af Einar Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vemodig tyrolermelodi, »Ständchen», hvilken minnes jag
icke. Vid dess slut trycktes mer än ett ansikte platt mot
fönsterrutorna, för att äfven få se hvem som åstadkom en
sådan underbar musik.
Man bytte platser, så att andra fingo skåda in, på
julgran och instrument. Så började man sakta samtala.
I ett nu ljöd en pigg polka. Då såg man tindrande ögon
och hvita tandrader. Sorlet tilltog, och så tittade Ingegerd
in och frågade, om spelmannen ville komma ut, blott en
liten liten stund. Nej ut i snön kunde han ej komma,
men i förstugan kunde han spela en lek eller två, och så
blef det. Med de ljus vi ägde lyste vi, och de stora
dörrarna slogos upp så alla kunde se.J
Nu bådo vi grannarna gå hem. Under juldagarna
skulle han spela i alla gårdar som ville ha honom. Då
blef jubel i den nu mycket talrika skaran, och vi hörde
flera ropa till oss, att vi ingalunda skulle låta honom gå
förrän de fått höra honom mera. Aldrig kunde de ha
trott, att ett sådant »grant» spel fanns till här i världen.
Det var icke svårt för oss att fatta våra grannars
hänförelse. Hvad som tilldrog sig, hvad som fanns utom
byn och socknen hade de ingen aning om, ty ännu 1850
ägde ingen allmogeman en tidning, och fanns någon sådan,
lånad af någon herreman, var det högst få som kunde
läsa den.
Vår julgran var vid vårt inträde mörk, ljusbitarna
utbrunna, men i stället brann en sprakande brasa i den
öppna spiseln, hvilken lyste klarare än vaxstapelbitarna.
Vi slogo oss ned, och nu kommo vi ihåg
julklapparna, hvilka numera icke hade alldeles så stor
dragningskraft som förut. De utdelades och befunnos vara hvars
och ens tillhörighet, såsom vantar, strumpor, stöflar m. m.,
men verserna och tänkespråken voro dråpliga och
framkallade många och goda skrattsalvor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
