- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1895 /
198

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid hafvet. Skizz af Cecilia Bååth-Holmberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Och i skeppens kölvatten gå idéerna fram,
världs-tankarna — — »

»Nej, hafvet,» — det var en tredje röst — »det väcker
framför allt dådlust: hvad ligger därborta bakom de
oändliga svallande vågorna? Där ligger det okända —
upptäckterna — —»

’»Hafvet föder fantasi — fantasin skaparkraft — —»
»Hafvet» — — »Hafvet» — —

Samtalet gick i ett; jag hörde det ej mera, hörde
plötsligt endast en välkänd sång. En af sällskapet hade
liksom jag skilt sig från de andra; stående på en annan
klippa ännu längre nere vid vattnet, sjöng han sakta,
nästan liksom för sig själf, men hvarje ord förnams tydligt
i den stilla kvällen:

Min Falk den flgj over Mark og Vang —
tidt og mangensinde —
i Skoven jeg saa hende farste Gang —

I vogte den Jomfru vel. —

Hvart flögo mina tankar? Eller förflyttades mitt
egentliga jag, min själ och ande, bort från den täcka ön till ett
annat lands kust, en välbekant kär kust, där höga bokar
skugga öfver lerbranten och sträcka yfviga grenar ut öfver
ett annat hafs mattgröna metallskiftande vatten, ett haf,

som jag alltid älskat, dit min tanke ofta ilat––––-

Kan en ton, ett ljud, ett ord så frigöra anden, att
man ej mera hör eller förnimmer något omkring sig, att
det närvarande med ens försvinner, och en bild, ett minne
lefvandegöres, får lifsvarm gestalt och färg?

–––»Hafvet föder fantasi — fantasin skaparkraft–––

I vogte den Jomfru vel — —»

Jag tyckte mig plötsligt återse honom, min forne
vän, ja, ännu min vän, målaren, konstnären med de
tungsinta ögonen, han, hvars staffli jag så ofta såg uppställdt
på den bokskuggade branten vid den kust, jag höll kär.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1895/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free