- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1895 /
200

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid hafvet. Skizz af Cecilia Bååth-Holmberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ningen. Den bodde innerst i hans själ såsom en
outtalad hemlig ångest, en skräck och vånda öfver det
oundvikliga, hvilket han tyckte lura bakom hvarje buske, bakom
skogens stammar, bakom hvarje dörr hemma i hans
föräldrars hus, där han sett sina båda bröder så småningom
så att säga slockna, först till själ och så till kropp.

Hans sorgtyngda moder och tyste böjde fader följde
med ängslig uppmärksamhet det allt mera tilltagande
tungsinnet hos honom, deras enda lefvande barn. Han märkte
detta, och skräcken växte. Hvad trodde de om honom?
Sågo de hans inre kamp, och tviflade till och med de på
honom? Skulle den sjukdom, de båda andra liksom fått
i arf i blodet, äfven hafva inympats på honom?

Hans taflor hade så småningom vunnit bestämdt
erkännande. Den raska tekniken och den kraft, som låg i
utförandet, visade den borne konstnären.

Han var outtröttlig; han arbetade nästan hejdlöst; på
den årliga konstutställningen såg man alltid något nytt arbete
af honom: »byväder vid kusten», »aftondis vid hafvet» —
man kände igen hans stil och såg af hvem taflan var,
redan innan man läst namnteckningen nere i hörnet.

Men samma enformighet hvilade ännu öfver hans
målningar: djupa moln liksom släpade ned öfver ett tungt
grått vatten, dolde kustens linjer och gåfvo intryck af en
dyster ödslighet, som visserligen meddelade stämning, men
beklämde.

»Hän ser ej ljus,» sade man, »det hvilar ingen
dager öfver hans himmel, det finnes ej sol öfver hans
horisont.»

Och han visste, att klandret var sant.

Hafvet hade visserligen gifvit honom fantasi och
skaparkraft, men båda sjönko med stäckta vingar tillbaka,
isade af mörkret och tviflet, som rådde inom honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1895/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free