Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Sylvester-natt. Ny årsberättelse af Mathilda Roos. Med 3 teckningar af Gerda Tirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gumman mumlar å nyo någonting, denna gång ännu
skyggare, ännu osäkrare, men han afbryter henne genast:
»Se här,» säger han, i det han ur sin ficka tar upp
ett par kronor, som han sträcker emot gumman utan att
resa sig upp, ja utan att ens se på henne, »var så god,
det är inte mycket, men ...»
Gumman tar emot tvåkronan och börjar sina
tacksägelser, som han genast afbryter med ett: »nog, nog,»
och en handrörelse, liksom ville han säga: »låt mig bara
för all del få vara i fred.»
Den gamla går mot dörren — han ser det grå
huf-vudet försvinna, och synen upplöser sig. Den främmande
skepnaden står å nyo framför honom, men han förstår nu
att hon och den gamla kvinnan äro de samma.
»Hvad vill du?» utbrast han häftigt, »du har
ingenting att klaga öfver, jag gaf dig penningar och jag är
säker på att inte alla, som du vände dig till, voro lika
tillmötesgående som jag, jag är säker på att du mången gång
fick gå din väg ohulpen. Därför är det otacksamt af dig
att nu anklaga mig. Det är sant, jag gaf ingen stor
summa, men det är mig omöjligt att ge stora summor
åt alla som tigga, jag skulle då för länge sedan varit
ruinerad.»
»Du gaf mig penningar,» upprepade den gamla med
högtidlig stämma, »ja det är sant, men gaf du mig en
gnista af kärlek, slog ditt hjärta ett slag af deltagande för
en stackars olycklig kvinna som stod framför dig, bäfvande
som en brottsling? Du visste att jag var gammal och
sjuk, du såg hur trött jag var, bad du mig ens sitta ned
ett ögonblick och hvila mina darrande ben? Nej, med
din hårda likgiltighet lade du sten på den fattigdomens
och förödmjukelsens börda som redan tryckte mig, de
penningar du gaf mig, icke af kärlek utan af längtan att
så fort som möjligt bli af med mig, träffade mitt sönder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
