- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1896 /
128

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En historia vid teet af Per Hallström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ingenting att märka på Edvin alls, annat än det som.
var passande och godt, en viss benägenhet att rulla
tummarna och tänka djupt, att röra armarna besväradt, som
om han hade trång högtidsdräkt på, en plötslig åtrå efter
Wallins predikningar, att känna permen mot knät och
fara med fingrarna öfver det knottriga tyget. »J. O. W.

— hur var det? — Jordens Oro Wiker — håhåjajal»

En lugn och blid eftermiddag, andäktig ro utan många
tankar, ljusen tända på höga byrån. Man undrade om
be-grafningen och kom öfverens om passande krans.
Eterneller? Nej, svarta och hvita pärlor, tvenne hjärtan i och
tvenne kors, för att uttrycka bådas tillgifvenhet och
resignation.

Man åt kväll, ölost, lade sig stilla och läste sina böner
omsorgsfullt.

Men på natten, på natten vaknade hon vid att han
talte i sömnen, den uslingen!

Låg där på rygg och slog ledlöst med armarna och
tappade orden ur munnen, låg och blottade sin svarta själ
i mörkret, talte så otydligt också, att man blott af ett och
annat ord kunde gissa till hvad det var, att man fick
spänna sin hörsel och sin syn, tills allt blef bara gungande
ringar af oro och natt.

Skrattade, hviskade ömt »Aurore», kysste — den
uslingen, hade han gjort det? — skrattade igen, talte
lättsinnigt och tusan i våld, skräflade och ljög mot något
som hotade, gjorde rent af piruetter med tungan, lät
ungdomlig som för tjugu år se’n.

Var ängslig och grät öfver något som ville ta’
honom, kved och lät ömklig som ett barn och vände sig
för att fly och gömma sig i kudden.

Frös och darrade undér något som stod och famlade
och grep efter honom, något som lutade sig ned och
fram i mörkret.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1896/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free