- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1896 /
162

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tale Thott af Selma Lagerlöf. (Efter en folkvisa.) Med 3 teckningar af O. Hjortzberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lyckan var så alltför stor och hög, att hon behöfde
påminna sig de gångna tidernas bitterhet för att ej kväfvas
af den, för att ej bli vansinnig af glädje.

Då gaf fru Kirstine med sig och följde henne. Det
är Guds egen vilja, sade hon för sig själf.

Och fru Kirstine, kufvad och sliten mellan tunga
plikter, tänkte några besynnerligt orediga tankar om att
Gud ej låter gäcka sig, att han vakar öfver att eder och
löften skola hållas. Men ändock syntes det henne tungt
att följa jungfru Tale bort från ljuset och människorna.

De kommo snart bortåt parkens gränser. Den
liknade där mest en vanlig skog och var rik på täta snår.
Där fanns en kulle med mjuk gräsbeväxt sluttning och en
bok på toppen. Fru Kirstine höll örat spändt och ryste
vid minsta prassel. Jungfru Tale skrattade mer än en
gång åt henne.

De kommo upp på kullen och stodo där i
månskenet, synliga vidt omkring. »Där går landsvägen,»
sade Tale Thott. Och hon knäppte samman händerna
och drog in luft i bröstet. Den gamla ängslan kom för
ett ögonblick öfver henne. Sedan slöt hon ögonen och
påminde sig, att hon stod här och var lycklig, här på
denna förfärans plats.

»Tänk på att jag led allt detta för en man, hvars
hjärtelag mot mig jag ej litade på,» sade hon.

»Låt oss gå,» bad Kirstine helt sakta.

Nej, hon ville ej. Här just ville hon säga fru
Kirstine det allra viktigaste.

Visste hon hur det gått henne, då hon fått det hon
djupast önskat, då vänteåret förrunnit utan att herr Arild
kommit åter? Hon hade blifvit led åt det för en tid. Hon
hade tviflat och undrat, allt medan de rustat till bröllopet.
Hvad var det för glädje med att bli gift med Anders
Banner, om han ej älskade henne. Tänk, hon kunde ha

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1896/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free