Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges natur. En inledande betraktelse af August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framtrollat en småskog ur frön som blåst hit med alla
vindar, drifvit i land med alla vågor och strömmar, kanske
äfven med utkastadt vrakgods från de många fartygen från
fjärran länder som dragit här förbi att hämta våra
storskogar, kanske med flyttfåglar, med rymlingar och strykare,
efter hvilka ännu ses spår i en slocknad lägereld och
af-lagda passerade klädesplagg.
Först blir ögat förvilladt af ett snår, som liknar en
vild olivlund i miniatyr. Samma nyckfullhet i de vridna
stammarna och de åt alla håll spretande grenarna, samma
lancettlika form och silfvergrå färg på löfven. Men vid
närmare påseende röja de otaliga gulröda bären att det är
Haftornsbusken eller Finnbäret, hemma från Nordasien,
men äfven vild och odlad i mellersta Europa. Om den
kommit hitut i hafvet öfver Finland är svårt att afgöra,
men är sannolikare, på grund af dess namn mest, än att
den kommit från södra Sverige, där den nästan aldrig är
vild. Bakom detta snår trängas rönnar, frangula, vildrosor,
måbär, vinbär, tibast, allt sammangyttradt till den täckaste
oreda. Och på de njugga gräsmattorna möta lundarnas
konvaljer och trollbär, hafsstrandens sälting och Valeriana,
ängens skallergräs, rödklint, gökblomster, landsvägens
tistlar, hagens blåklocka och guldris, sjöängens slåtterblomma,
gårdstomtens och människoboningens följeslagare
brännnässlan. Träder man in i skogen som skyddar denna
lilla botaniska trädgård, hvilken på några kvadratmeter
insamlat ett lefvande skolherbarium, befinner man sig efter
några famnars promenad i en nermossad, hög granskog
som är svartare invärtes än vi äro vana att se den;
stammar och barr äro mörka som det södra Europas blågran;
ruttnande brötlingar och bläcksvampar tala om höst och
ljusbrist, men vår botaniker talar om orchidéer af sydlig
härkomst och fägring som i vårtid och soltid lära lysa
upp denna stenkolsflora.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
