Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den mörka julottan. Berättelse från tiden efter Karl XII:s död af Verner von Heidenstam. Med 2 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Varen blott stilla, mina goda män!» förmanade
Trulsson faderligt och vänligt. »Liksom vinterfrosten dräpt
maskarna i köttet, så skall det elände, som nu går öfver
oss och vårt land, döda många onda maskar, hvilka ätit
på vårt hjärta.»
Medan han talade såg han på mor Ingebritt, liksom
hade han riktat orden enkom till henne. Han talade
nästan prästerligt och predikande, och med ryggen mot
elden stannade han framför henne midt på golfvet samt
knäppte händerna och fortfor:
»Varen blott stilla, mina goda män, och låten oss
icke spisa utan att först bedja! En sådan olyckans natt
som denna, gifver Gud den allsvåldige människorna för
att göra dem goda och stora och för att ett litet folk
skall komma att synas skönare och härligare i sin
fattigdom än alla de andra i sin gyllene ståt.»
De vilda sällarna makade sig tvehågsna utefter
väggarna och knäppte händerna. Alltjämt betraktande mor
Ingebritt med sitt lugna öga, och dröjande på hvart ord,
begynnte han med stark stämma Fader vår.
Hon plockade ångestfullt på förklädet och darrade
och ville se åt sidan, men åter och åter tvang han henne
med sin mildhet att möta hans blick och för hvar gång
andades hon allt häftigare. När han slutligen kom till
orden: »Vårt dagliga bröd gif oss i dag», föll hon honom
besinningslöst i talet.
»Inte mer!» mumlade hon.
»Hvad? Skall jag ej läsa Herrans bön?*
»Inte i natt! I morgon skola vi läsa den.»
Hon grep honom i armen och drog honom med
sig ut i förstugan.
»I kallade mig girig och hård,» sporde hon med en
röst så underlig som hade icke hennes tunga utan själfva
hjärtat talat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
