Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forsens saga. Berättelse af Gustaf af Geijerstam. Med 2 teckningar af Olle Hjortzberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna uppfostra sina barn? Huru se om sitt hus? Hur
skulle han öfverhufvud kunna lefva? Och hur skulle de
moderlösa kunna växa upp till goda och nyttiga
människor? Så frågade man sig i trakten, och det var ingen
egennytta af måglystna fruar eller giftassjuka ungmör, som
blandade sig i dessa frågor. Ty den redlige patron Kol b
var afhållen OGh värderad af alla, och det var ingen, som
tänkte sig, att han skulle söka en ny hustru.
Då hände det en dag, att hans gula korgvagn,
förspänd med de bruna fuxarna, stannade framför trappan vid
Bergshammar, och den ståtlige patronen, klädd i sin hvita
dammrock, steg ur och gick in genom den stora, hvita
byggnadens port. Hästarna kördes af den framspringande
drängen, svettiga och rykande, i sakta mak bort till stallet,
och kring hela gården gick det en hviskning, om
anledningen till patronens besök. Ty i hans drag låg det
något af en högtidlig beslutsamhet, som äfven märktes på
hans gång, när han steg uppför trappan, och detta hade
ej undgått drängen, som tog piskan och tömmarna ur
hans hand. Inkommen gick patron Kolb direkte till
brukspatronens rum, och därinne stannade han länge. Utkommen
därifrån begärde han ett samtal med fröken Margareta,
och när han efter middagen på nytt kom ut på trappan i
sin hvita dammrock, steg upp i den gula korgvagnen och
svängde piskan öfver de bruna fuxarna, som dansade under
hans töm, då visste hela gården, att han och fröken
Margareta voro förlofvade.
Detta hade händt, och detta var, hvad människor
visste. Men hvad människor icke visste, det var, hvad
som bestämt den unga fröken Margareta att gifva
änklingen med hans många barn, hvilken redan lämnat ungdomen
bakom sig, sitt ja, och den, som undrade mest, var den
gamle brukspatronen, hennes fader. Det sades, att näi*
den lycklige friaren kom ut ur fröken Margaretas rum,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
