Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forsens saga. Berättelse af Gustaf af Geijerstam. Med 2 teckningar af Olle Hjortzberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ledande sin fästmö vid handen, då hade brukspatronen af
lutter förvåning svurit högt i betjäntens närvaro, och fröken
själf hade varit blek, som om hon vigt sitt unga lif till
en tidig död.
»Har du gifvit honom ditt ja?» hade brukspatronen;
sagt. Hans dotter hade gått fram, sett honom i ögonen
och kysst hans hand. Och därefter hade champagnen
skummat vid den tysta måltid, som de tre åto tillsammans.
Två dagar därefter var förlofningen eklaterad.
Men nu kom hon långsamt gående upp emot
lindallén och närmade sig den gamle, där han satt på verandan.
Fadern såg henne komma, och som om deras tankar sökt
hvarandra från samma mål, möttes deras ögon. Margareta
gick fram till sin fader och satte sig midt emot honom.
Utån att gifva något skäl, utan att söka någon inledning
till, hvad hon ville säga, såg hon den gamle in i hans
ögon och sade:
»Jag kommer för att säga dig, att du måste fara till
Holmby och bedja patron Kolb gifva mig mitt ord
tillbaka.»
Brukspatronen ryckte till, och hans drag förstenades.
»Tillbaka?» upprepade han endast.
Margareta nickade.
»Det måste ske,» sade hon.
»H varför?»
»Det kan jag icke säga dig.»
I våldsammaste smärta böjde hon sitt hufvud och
grät. Tårar af lifvets mest förtviflade sorg sköljde tyst
hennes kinder, och länge talades icke ett ord mellan de
båda. Fadern upprepade icke sin fråga. Ty han ville
icke höra hennes svar. Han förstod, att här hade utspelats
ett af dessa ödets dunkla spel, när människor i förtviflan
krossa sig själfva mot sorgers eller klippors hvassa spetsar
för att döfva den smärta, som gnager på deras finaste
Svea 1897. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
