Nyss fåglarna sjöngo på nytt om vår,
nytt hopp gaf den lyckliga låten,
men mig, som åter vid fönstret står,
i halsen sitter gråten.

Nu blommar all världen och våren drar in
bland ljusgröna dungar och gärden,
all världen är skön, all världen är min
och jag är en son af all världen.

Och törnrosröd far en morgonsky
och morgonens dimmor sig lyfta,
all världen är ung, all världen är ny,
och ändå vill jag snyfta.

Ty morgonen kommer för klar, för snar,
för friska dess daggdroppar dugga,
den lyser för ljust på den som var
för nyss i dödens skugga.