- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1897 /
31

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Kröplinge döfve socknapåg Anders och hans bägge klockor. En allmogehistoria af August Bondeson. Med 2 teckningar af Viktor Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Om Kröplinge döfve socknapåg Anders
och hans bägge klockor.



I Kröplinge hade de en socknapåg, som hette Anders,
men de kallte honom nästan aldrig annat än Den döfve.
För döf var han, sä de fingo ända storbasuna i öronen
på honom, när de ville, han skulle höra ett ord, på ställena,
där han var. Och det, tyckte Anders, var ända bra, för
på det viset så slapp han att ta åt sig allt, hvad ledt och
försmädligt, som sades.

Bypojkarna abbades alltid med honom och gjorde
honom alla möjliga hyss. Men så voro flickorna så mycket
snällare vid honom. Och hade han bara velat, mente
han tro på, så kunde han fått gifta sig både med Inger i
Hult och Johanna Petternilla i Ås och Lena i Skogsgärde
och Anna i Trulsagård och alla de andra åbodägerna där,
som varit både granna och rika. Men han hade aldrig
velat skaffa sig stillastad, för se, om han hade tatt en, så
hade han, kan veta, gjort alla de andra harma. Då
var det bättre att vara god vän med dem allihop. Och
därför så fick han ha det, som han hade det, så dåligt
det än kunde vara ibland alt gå omkring så där på
socknen och få hålla till godo med hvad de slängde åt honom
på ställena. Men voro de dåliga imot honom, somliga,
så voro andra så mycket godare, så det var alltid ett
ombyte. Och till slut så var han så vänder vid detta
kringvandrandet i bygden, så han skulle knappt kunnat tänka
sig nånting så konstigt, som att bli stilla på ett ställe —
då skulle han bestämdt kommit till att längta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1897/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free