Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strids julafton. En berättelse från århundradets början af Emil Kléen. Med 2 teckningar af Nils Larson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan på den tiden och fastän förvildningen från de
många örligens dagar ännu höll sig kvar bland folket,
hörde, Gudi lof, här i trakten ett mord till de ting, som
ruska människorna upp ur deras vanliga likgiltighet,
alldeles som man brådt vaknar, när någon låter ett ljus lysa
én rätt in i ögat. På många orter i vårt land var det —
som jag hört af ämbetsbröder — icke så förhållandet,
och jag prisar mig lycklig, att min verksamhet i kallet,
tung nog ändå att uppfylla, icke ytterligare vardt försvårad
af en sådan sorglig sedernas råhet.
Det såg i begynnelsen ut, som om föröfvaren af det
grymma dådet skulle komma att gå oupptäckt och onäpst
af den mänskliga rättvisan. Men för det allseende ögat
är intet fördoldt, och, som vi granneligen. kunna märka
af det dagliga lifvets erfarenheter, följer äfven här i vår
timliga värld vedergällningen esomoftast brottet tätt i
spåren.
Så begaf det sig, att Strid en dag kom ned från sitt
näste i utbygden till kyrkobyn, för att köpa brännevin på
krogen. Här träffade han samman med några sina likar
och stallbröder, vallackaren jämte ett par hästbytare, och
det blef snart ett vildt lefverne, med dryckjom och
dobbel. Gästgifvaren, som noga gaf akt på sällskapet,
trodde sig därvid förmärka, att den fattige Strid denna
gång knappast tycktes räkna så noga med dalern, det
han eljes — som man säger — vände tio gånger på
styfvern, innan han gaf den ut, och som han var en
snarfyndig karl och hade mordet på »knallen» i fdrsk
hågkomst, tänkte han genast, att det icke kunde hänga rätt
isamman. Han sände därför i hemlighet bud efter
länsmannen och gömde honom i sitt eget rum, från hvilket
man genom en liten glasruta i dörren kunde se allt hvad
som försiggick i krogstugan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
