Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strids julafton. En berättelse från århundradets början af Emil Kléen. Med 2 teckningar af Nils Larson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det dröjde heller icke länge, förr än rättvisans tjänare
ansåg sig äga fog att ingripa, ty Strid, hvilken måhända
af sina stallbröder blifvit skymfad som en fattiglapp, rock
plötsligt upp ur fickan en hel näfve skinande silfvermynt,
dem han i rusigt öfvermod kastade på bordet framför sig.
I detsamma sprang länsmannen ut, och innan den andre
hunnit rafsa till sig penningarna, stod han i full uniform
framför missdådaren.
»Jag ser, att du ännu har kvar af »knallens» pengar,>
röt han och lade sin arm tungt på Strids skuldra.
»Nu har du länge nog lekt med rättvisan, din mördare
och tjufstryker, stig nu upp och följ med mig. Och I
andre karlar, I fån hjälpa mig att sätta handklofvarna på
honom.»
Det blef svårt nog att öfvermanna honom, ty Strid
var en stor, stark karl och slog och bet omkring sig som
en rasande. Fyra kraftiga män äro dock för mer än en,
vore han ock aldrig så vild, och slutligen lyckades de få
honom bunden, så att han icke kunde röra sig, och buro
honom ut i en kärra för att föra honom till häradshäktet,
som låg ett stycke därifrån på prästgårdens utägor. Men
ännu var hans vilda sinnes raseri icke uttömdt, han svor
och bannade — har man sagt mig — hela tiden som
endast en gammal knekt det kan, och när länsmannen
omsider fått honom in i häktet och skulle stänga dörren,
passade han på att bita honom i tummen, så att den sprang
i blod.
Lika ondskefull och förhärdad som då visade han sig
ock, då hans mörka gärning ransakades inför rätta, och
ehuru domaren, som hans plikt ju var, allvarligt uppmanade
honom att hålla sig till sanningen, nekade han dock
en-ständigt för det dåd, som en hvar visste honom vara saker
till. Äfven kvinnan med hvilken han sammanbodde, togs
i förvar, om hon tilläfventyrs skulle vara delaktig i brottet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
