216 (Svea folkkalender / 1897)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När K. J. Wallerstedt dog. Berättelse af Hugo Gyllander. Med 2 teckningar af Nils Larson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

löning för hans arbete. Han var en ledlig man. Han
hade varit stadsfullmäktig. Samhället sörjde honom. Och
släktingarna stodo brutna vid hans bår. Men — prästen
vände sig mot adjunkten och hans barn — de hade ej
skäl till tårar. De skulle en gång se honom igen, den
döde, i en bättre gestalt, i ljusare rymder. Så hoppades
han åtminstone. Nej, nej, han var viss därpå, han var
viss därpå.

Hufvudena sänktes som på kommando, hattarna skötos
för ögonen, prästen läste böner — —

»Af jord äst du kommen —»

— — Grosshandlaren K. J. Wallerstedt var expedierad,
och man gick till middagen på stadshotellet.

Ett långt, långt dukadt bord, med slipade glasskålar,
med glänsande porslin, med blommor och vinglas. Och
kring bordet frackklädda herrar i anfallsställning, i dénna
sorgmodigt högtidliga anfallsställning, som utmärker början
af en begrafningsmiddag, strax innan soppan bäres in.

Många gäster äro samlade till K. J. Wallerstedts
begrafningsmiddag. Där äro stadens förnämste köpmän, där
äro ämbetsmän, där äro brukspatroner från urskogarna och
inspektörer från obygderna. Där är redaktören för
Sand-köpings-Posten, och där är riksdagsman Jöns Larson från
Berga gård i Granbergs socken.

Riksdagsmannen går, liten och bred och röd, omkring
och plirar med ögonen mot det dukade bordet. En
hedersgubbe är han, det kan ingen förneka, en kärnkarl. I
tjugu år har han setat i riksdagens andra kammare utan
att öppna sin mun. Man påstår, att han under sitt
politiska lif rent af förlorat talförmågan. Kanske är det så.
På middagen, på Wallerstedts begrafningsmiddag säger han
intet, frambringar endast ett par enstafviga ord. Men han
äter för tio, och han rapar.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/svea/1897/0238.html

		Svea folkkalender / 1897 / 216 (1844) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|