- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1898 /
13

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinden från land. Berättelse af Per Hallström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den andres min, hvar han kom ifrån, ut ville de ej gå —
alltså var det bara att lägga sig och söka somna. Men
det gick icke så lätt, och där lågo de tysla och stirrade
upp i mörkret, och mörkret vällde i formlöst lif öfver
deras syn.

Dagen därpå voro de så i arbete och sträfvade ifrigt
vidare. Walter blef emellertid allt mera klen, fick liksom
en brännande torrhet i blodet och en ständigt nervösare
oro i sitt arbete. Han kunde lyckas så att han öfverraskade
sig själf, men gladdes icke längre åt det, såg på sin
teckning, som 0111 den icke egentligen angick honom eller
vore hans, som om det vore glas emellan honom och den.
Han hostade också mer och mer, och ögonen fingo en
liflös genomskinlighet. Man rådde honom att gå till en
läkare, och till slut gick han.

Där blef icke rum för någon ovisshet.

»Har ni resurser,» frågade läkaren, sedan han efter
en kort undersökning gått till fönstret och vändt ryggen
åt Walter. »Jag menar naturligtvis pengar,» tilläde han
torrt, när svaret tycktes tveka. »Icke det? Ja, då är
ingenting att göra. En vistelse i stillhet någonstans söderut
kunde kanske ha uträttat något.»

Walter förstod genast, ehuru han förut ej haft en
tanke på att det kunde vara så.

»Lungsot alltså,» frågade han fast.

Läkaren gick mot dörren för att släppa in nästa man.
»Naturligtvis. Hvad trodde ni annars?»

Och Walter ordnade sin halsduk, betalade och gick.

Den lugna ton, som doktorns beteende framtvingat,
bibehöll han, som om den hörde dit med nödvändighet,
när han genomtänkte sin ställning.

»Lungsot,» upprepade han gång på gång med en
egendomlig, kylande förnimmelse af själfva ljudet, »lungsot,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1898/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free