Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinden från land. Berättelse af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var ett stycke värld, där han inga knuffar behöfde få, en
flock människor, lösryckta från de trådar, som satt dem i
rörelse förut, vilsna och ovissa, h vad de skulle göra af sig
i en ödemark af tid, och hänvisade bara på
personlighetens egna resurser. Det roade honom en smula att se,
hvad det hela skulle bli till — och dessemellan hade han
det tomma, gråa hafvet att hvila sig vid.
Där låg det, gammalt och rynkigt, som på
skapelsedagen, då jorden skildes från vattnet för att blifva
illusionens värld, glädjens, tårarnas och hoppets mark, skenbart
fast för foten, skenbart vacker för ögat, grym, girig, graf
vid graf, lekande i sin snålhet med evigt samma stoft” och
evigt samma längtan.
Men hafvet, det sattes å sido för sanningen att bo i;
väl lekte där en smula lif nära dess yta, ett otydligt lif,
så dunkelt som drömmen om en dröm, men inunder, på
djupen, evig förstelning där, evig köld! Där hvila än i
dag, orörliga i den täta, mörka rymden, som icke ens
skälfver för ofvan världens vildaste storm, de kroppar som
under ångest och kramp rycktes ned med farkostens allt
saktare hvirflande fängelse, där hvila de, oföränderliga till
evig tid, munnen förvriden ännu kring det sista skriket,
där nere i den tystnad som aldrig vetat af ljud. Lifvet
hinner dem icke att bygga nya drömmar med deras hjärnors
trötta väf — de äro ur dansen, endast de ha ro. Där
nere är dödens rike.
Ständigt sig lik, hvart han såg, den gråa vattenöknen
under tät himmel, som ej släppte solen igenom, ständigt
samma yta, krympt eller vidgad, allt som dimman drog
sin krets, men rullande samma skrynklade vågor i matt
pärlemorglans och bubblande i skum efter båtens fåra,
som slätades ut i fjärran.
Walter satt på sin plats nära rodret och stirrade efter
dessa skumflockar, som ständigt blefvo nya; han tänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
