Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinden från land. Berättelse af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knappt, ty hafvet ger ej tankar, han glömde sig själf och
allt, vaggad i enformigt och dystert brus. Men på kvällen,
då luften blef tät, och de gula lyktorna blänkte matta,
och människor sprungo af och an för att hålla sig varma,
meningslöst vändande om och om igen, likt statister som
spela folklif i en gatuscen, och fosforskenen gnistrade i
vattnet som minnen af döda stjärnor, då tycktes det honom,
att det var på Karons farkost han satt, båten som går
genom töcknen mot de dödas töckniga land.
III.
En morgon, när Walter kom upp på däck, satt en
ung flicka vid hans plats och myste mot vinden med en
bok i knät. Han hade icke sett henne förr, iakttog blott,
att hon såg blek och glad ut, och gick så in i
salongs-hytten för att ej störa henne.
Han hade växlat några ord med de flesta af sina
medpassagerare, blott tillräckligt för att säga hvem han var,
och slippa allt för obestämd nyfikenhet; nu kom han in
i en grupp af dem och sjönk ned på soffan vid dörren,
stirrade med sin sjukligt skarpa blick mot dem, gissande
sig in i dem i reaktion mot deras kalla uppmärksamhet.
Nu ha de organiserat sig, tänkte han, nu är här
bilden af ett litet samhälle, där hvar och en har den
plats, som den gifmilda naturen och det hårda ödet
beredde honom -— låt oss se hur leken tar sig ut!
Där ha vi kortspelarna i midten, handlingens,
affärernas män, där repetera de med leende mun, men mycket
allvarsamma ögon, konsten att kombinera små
tillfälligheter till afgörande sådana; de tummade lapparna där, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
