Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinden från land. Berättelse af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smutsiga knektarna och nötta kungligheterna, de äro deras
egna konterfej och idealer, som mäta sig med hvarandra;
den röda handen som nu slår kortet i bordet darrar af
maktkänsla och triumf, som om den hade skuffat ned- en
konkurrent i elände. Grupperna här omkring, hvad är
det som fört dem samman, hvar och en, hvad är det som
håller dem ihop och kommer dem att finna de fattiga
ord, som fordras, för att man skall kunna blotta tänderna
och tro sig ha roligt? Afund, fientlighet, allas afvoghet
mot alla. Här är skvaller och historier i luften, blickarna
lysa i gnistor af små, små tankar, örhängena glimma till
af vaggande förtrytelse, händerna två hvarandra, ringarna
skramla. I sysslolösheten växa misstankar fort som svamp:
»de två och de två äro ständigt tillsamman, den damen är
sminkad — är det någon som känner hennes forntid? —
Den herrn håller till hos stewarten.» Tillfälligheten fogar
samman en grupp, af andras anade fiendskap knytas banden
fastare, tills man blir utledsen på hvarann och luftar sitt
dåliga humör i att finna på misstankar själf. En annan
dag är grupperingen litet annorlunda med samma resultat,
det är en evig tragikomedi, det är pratets aldrig slutade
drama. Och för att ha fastare schema att gå efter, drar
man klasslinier, efter hvilka föraktet med ännu mindre
tvekan delas ut; den och den är ingen gentleman — må
han hänga sitt syndaregister om halsen och kasta sig i
hafvet! De två olyckliga männen med grofva händer,
som härom dagen iakttogos äta glace med knif, irra nu af
och an utanför hyttens fönster, skydda som pestsmittade,
drifna så nära hvarandra, att de nästan gå hand i hand
som tvillingar. Skådespelarna bilda en grupp för sig, den
man icke törs in i, iakttagas på afstånd och kombineras
parvis med förtrytelse, sångerskan hvilar på soffan i passerad
höghet, med sin gröna papegoja krälande i knät, tänker
på ingenting och imponerar på alla. Den enda räddningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
