- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1898 /
22

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinden från land. Berättelse af Per Hallström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ur denna dödande overksamhet, det är måltidsklockan,
den har något af vesperringningens helande makt.

Walter kände för första gången en kväljande smak i
munnen och gick ut igen.

Den unga flickan satt kvar vid hans stol, läsande i
sin bok; han gick fram till henne och bad om tillåtelse
att få slå sig ned där. »Jag är en sjukling,» ursäktade han
sig, »och finner ingen ro annat än här, där jag vant mig
att sitta. Jag skall icke falla er besvärlig, jag bara ser på
hafvet.»

Hon såg upp medlidsamt, men med blicken ännu
inne i det hon läste, det märktes på hennes lyssnande
min och på läpparnas rörelse, att det var poesi; hon
nickade mjukt och glömde honom strax, vaggad vidare af
versens rytm.

Walter stirrade ut framför sig, sjönk ihop mer och
mer, tills halsen tryckte mot bröstet, och allt hvad som
lefde i hans bleka ansikte var ögonen, speglande hafvets
ödslighet.

Det var vidare än vanligt i dag. Töcknen hade
samlat sig till moln, vågorna rullade, högre än förut och
mörkare, grönare; långt borta var himlen gles, och ett
halft, blekt ljus silade ner. Det var den tid på våren, då
isbergen segla söderut, på nätterna voro allarmtermometrar
uppsatta, luften var skarp och kall. Walter sjönk samman
i våldsam hosta, och när den gett sig, kände han flickans
blick på sig och såg upp.

»Ni är mycket sjuk,» frågade hon.

»Å nej, det kommer bara ibland. — Hvad är det
ni läser,» tilläde han för att undvika ämnet.

»Milton, Miltons Comus.» Hon log förtjust. »Känner
ni till den?» Och vid hans jakande kunde hon icke
återhålla sin hänförelse i de allmänna uttryck, flickor ha för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1898/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free