Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinden från land. Berättelse af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där; tidningarna förlorade hvar mening och gledo
skrynklade ur händerna; orden ville stockas i munnen. De små
skvallerhistorierna förlorade sin färg och blefvo tråkiga
och bittra, till slut stelnade all uppmärksamhet kring
spörsmålet om sångerskan var gift med sin man eller icke.
Walter kunde icke afhålla sig från att ibland gifva
luft åt sin leda.
»Se där,» brast han ut, »detta är det beprisade lifvet
och de kära medmänniskorna 1 Håll öfver dem arbetets piska
och de skola röra sig flinkt, som om hvar och en hade
mening med sin tillvaro, de skola knuffas eller le mot
hvarandra, allt som konkurrensen fordrar, eller allt som
de kunna behärska sig, de skola nötas ut och sjukna och
dö med ett slags föreställning om att lyckan var intill
dem, alt bara en tillfällighet hindrade dem att nå den,
och att deras barn skola göra det. — Det är deras tröst,
när de finna, att de icke kommit att njuta den riktigt
själfva. Men om man tar ifrån dem mödan och sorgerna,
om alltså lyckan är där, då se de ut ungefär som dessa
här! Då rufvar hvar och en öfver sin egen tomhet, då
vaknar den bittraste afundsjukan, den som spanar efter
naturens egna skiljaktigheter och grämer sig öfver hvar
smula mera af små gåfvor, som en annan fått, då trycker
tiden som det bly, den är. Då är först helvetet här, det
tusenåriga riket, så smått, så grått, så tragiskt löjligt, som
ännu ingen fantasi varit stark nog att gissa det.»
Flickan, som suttit i sina ljusa drömmar och bara
brukat möta hans anmärkningar med den spirituellas
obekymrade lust att skratta, men utan att lyssna till deras
mörka underton, fasade tillbaka för den vilda häftigheten
i hans ord. Hon slog båda händerna om bröstet och
stirrade mot honom med svarta pupiller. »Nej, nej,»
ropade hon, »fy, så är det icke! Hur kommer ni på de
tankarna? Ni måste vara sjuk!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
