Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinden från land. Berättelse af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Walter tänkte tyst vidare, rädd att visa sig som han
var, rädd att göra en enda linie hårdare kring hennes
mjuka mun. »Sjuk, nej snarare friskI Den enda friska,
den som har döden i blodet, och därför icke ryser vid
ljudets köld, döden i medvetandet och icke bara sväfvande
öfver sin blinda trefvan. Den som vet hvad allt betyder,
emedan han icke kan leka med i det längre.»
Och flickan trodde, att han kände sig tillrättavisad,
och började tala i kvittrande snabbhet, för att göra honom
glad igen. Hon ledde tankarna på den stora världen som
öppnat sig för henne, på de stora namnen och de stora
männen, hvilkas lif var drömmen om skönhet och styrka.
Hon anade ej, att för den trötta gestalten, som hostande
sjunkit ihop i sin stol bredvid henne, var det just den
drömmen, som först af alla brustit, när slaget kom, och som
dragit allt annat under sig. Walter lät sig föras med och
talade själf, log nästan åt att höra sig bruka samma ord
nu, som när han byggde på sin egen framtid i det lilla
rummet med kamraten, medan dagern föll mot mörkret.
V.
En kväll sutto de uppe längre än vanligt, emedan
man väntade sig se land, och däcket var fullt af folk.
Där hade synts allt flera och flera fåglar, icke längre
de lätta, svarta stormsvalorna, som gunga på en böljtopp
midt på hafvet efter att ha flugit och irrat ofattligt långt;
det var andra arter, måsar och tärnor. Fartyg mötte allt
oftare, brusande förbi i mörkret med röda och gula
lanternor och ljusskenet glimmande ur salongernas fönster,
som ur slott med all världens härlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
