Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinden från land. Berättelse af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det började gnistra af stillastående punkterde växte,
men stodo stilla ännu. Det var lågor från fiskarbåtarna,
som voro ankrade för natten. Fyrar blinkade som lugna
ögon. Man var inne i Kanalen.
En sällsam spänning grep alla, man sprang från ena
sidan af båten till den andra, man stirrade på dessa ljus
och sträckte sig, som om man trott sig kunna spana
landet bakom, man talade och sorlade. Och båten sköt
vidare öfver sitt gnistrande skum, ljusraderna slöto sig i
cirkel bakom, och ständigt kommo nya; på himlen, som
lättats, lyste för första gången några stjärnor. Där kom
en högtidsoro öfver hvar och en, det var som fest, som
triumftåg mellan facklor.
Miss Aylmie andades skälfvande in den friska luften,
reste sig och sjönk ned igen, talade med den unga rösten
kvittrande och dansande af ifver. »Det är underbart,»
sade hon, »tycker ni icke det? Efter den långa, gråa
stillheten på hafvet, som har varit så skön för resten, att
nu komma hit in! Det är som att börja lifvet. Se på
de ljusen, är det icke som väntande minuter af lycka?
Hur klart de brinna och spegla sig i det mörka — ja, är
det icke som en spegling däruppe också, i stjärnornas
klara ljus? Det är som om jag hörde röster från land,
som om allting mötte mig här. Det är som när jag var
barn och låg i halfvaken dröm på morgonen af min
födelsedag och väntade i oro på all härlighet — och så gick
dörren upp, och man kom med ljus, och allt det drömda
var där.
»Ni kan icke tro, hur jag har längtat efter denna
resa,» tilläde hon med nästan smeksam förtrolighet, hon
hade behof att ge af allt sitt, såväl sina försvunna, kära
bekymmer, som det rika nuet — »längtat och läst om
allt och låtit boken falla och nästan öppnat famnen emot
det och längtat igen. Tag har intet rikt hem, och ibland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
