Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I stugan. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon tittade sig omkring i rummet. Det var
verkligen mycket trefligt. Stort och ljust, med två fönster,
klara, blommiga tapeter, hvitt golf och spegel i kakelugnen.
Troligen hade det tillhört en finare våning. Och soffan
hon satt på, den skulle hon ha själf. Förestånderskan hade
sista gången hon talade med henne sagt, att hon skulle
skaffa Gumman en bra soffa, där hon kunde ligga skönt
om nätterna och hvila godt om dagarna. Och där stod
den nu, mjuk och treflig med kuddar för hufvudet och
inbjudande att krypa upp i.
Gumman lutade sig emellertid inte en gång tillbaka
för att profva hur ryggstödet kändes. Hon satt där hon
satt och tänkte på att hon väl åtminstone borde gå och
maka på kofferten och knytena, så att de inte stodo så
mycket i vägen. Men innan hon ens kommit sig för med
det steg föreståndarinnan in i rummet.
Det var en medelålders fröken med godt utseende
och ett vänligt leende på läpparna.
»Se där ha vi, lilla Mina,» sade hon och klappade
Gumman på axeln. »Nå, hur tycker Mina det ser ut här?»
»Åjo, åjo, fröken,» sade Lilla Gumman hastigt, ty
den underliga känslan hade kommit igen och hon måste
svälja och svälja på nytt.
Men föreståndarinnan blef stel ocjj rak i ryggen som
en stör. Hon hade väntat sig loford och tacksägelser och
fick i stället detta högst oförnöjda och ohöfliga svar på
sin vänliga fråga. Det var ju omöjligt för henne att veta
att Lilla Gumman alls inte tänkt på hvarken de vackra,
blommiga tapeterna, den fina spegeln i kakelugnen, den
mjuka soffan eller något annat i det trefliga rummet, utan
i stället bara på hvad som fattades däri, traskande små
barnfötter, gälla små röster, kära ansikten, som Lilla
Gumman sett dagligdags i många, många år, och händer
som hon kysst som små och som nu återgäldade henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
