- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1898 /
46

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I stugan. Skiss af Anna Wahlenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det med en smekning då och då på hennes skrynkliga
kind. Det var tanken på allt detta som satt den underliga
kväfvande känslan i hennes bröst, bragt det ohöfliga »åjo,
åjo» på hennes läppar och blef allt svårare att stå ut med,
ja så outhärdlig att hon tvärt tog afsked och gick sin väg.

Att fröken var stött fick hon inte klart för sig förr
än hon kommit ut på gatan. Men då var hon också
olycklig öfver att hon kunnat bära sig åt som hon gjort,
ty Lilla Gumman var alltid ödmjuk, höflig och mån om
att göra alla till lags.

Emellertid var hon snart åter i det gamla hemmet
och dagen gick som alla andra dagar. Hon promenerade
med den lille gossen, hjälpte till litet i köket och med
annat. Man fick inte låtsas om att det var en ovanlig
dag, ty då hade det aldrig gått väl. Men själf kunde hon
förstås inte låta bli att tänka på kvällen, första kvällen hon
skulle sofva borta. Till middagen orkade hon endast en
smula soppa. Allt annat satte sig fast i halsen på henne,
och det var med trug man fick henne att taga med sig
några smörgåsar då hon gick.

Så var det då allvar. Porten slog igen om henne,
och hon gick ut i mörker och ensamhet.

Aldrig hade gatan varit så dyster och smutsig och
vädret så gråkallt.’ Hon ryste under den tjocka schalen.
Och aldrig hade väglaget varit tyngre och tröttsammare.

Slutligen var hon då framme, och inte långt därefter
låg hon på den sköna soffan, där hon skulle få hvila så
länge hon ville, ja hela dagarna om hon hade lust.

Nu skulle hon få hvila och ro, som hon längtat efter
i trettio, fyrtio år. Inga gälla barnskrik skulle väcka henne
om natten, ingen oro för väntande sysslor skulle tidigt
på morgonen köra henne ur den varma bädden. Ingen
skulle ropa på henne. Ingen skulle fordra någon hjälp af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1898/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free