- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1898 /
47

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I stugan. Skiss af Anna Wahlenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

henne. Där kunde hon ligga så länge som helst på den
sköna soffan i det trefliga, vackra rummet.

Men tankarna ville inte hvila, och inte heller ville
de stanna kvar i den lugna fristaden, där hon skulle finna
ro efter lifvets mödor. De gingo sin egen väg, och den
bar alltid till det gamla hemmet.

Hur stod det till där bovta nu ? Skrek den lilla
gossen ännu efter henne, liksom han gjorde då hon gick ?
Hvem höll han nu i kjolen? Kanske de voro stygga mot
honom och lät honom gråta sig till sömns, då han vaknade
om natten, i stället för att taga upp honom och trösta
honom och prata vid honom. Men kanske det var att
skämma bort honom, som de sade? Kanske han
verkligen blef snällare om man inte brydde sig så mycket om
honom? Då var det ju bra att hon kom bort. Och
kanske han snart hade glömt henne? Om en liten tid
hade nog allesammans glömt henne. Och blef hon sjuk,
så hon inte själf kunde gå och hälsa på. kom nog ingen
till henne, inte ofta åtminstone. De hade inte tid, och
vägen var så lång.

Det blef mörkt och svart framför henne. Det var
som om grafven öppnat sig med detsamma för att sluka
henne lefvande. Det var som om den lilla soffan varit
själfva likkistan.

Den lilla sköna, mjuka soffan, den var inte alls den
lugna, goda plats hon drömt sig. Hon våndades och
vände sig, och de stygga tankarna läto inte det minsta
hejda sig af att hon oafbrutet upprepade för sig själf:
Det går väl öfver, det går väl öfver, det går väl öfver.

Inte ens när morgonen kom hade hon fått bukt med
dem. De hade hindrat henne att förtära en bit i går
kväll, och i dag var det lika omöjligt. Heller inte tilläto
de henne att taga sig för med något annat. Hon skulle
packa upp sina knyten, ordna i byrålådorna och laga så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1898/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free